cristinas jobb: så ser hennes arbetsdag ut
Cristina jobbar i Spanien och har fått erbjudanden om en timlön på 115 kr. Hon blir irriterad över att vissa arbetsgivare tror att de gör henne en tjänst med sådana erbjudanden. “Jag är städerska och det finns fortfarande folk som erbjuder 115 kr i timmen och tror att de gör en tjänst för mig”, säger hon i en intervju med “Noticias Trabajo”.
Hennes arbetsdagar präglas av hård tidspress — “i många hus mäts till och med den tid jag behöver för att dricka vatten”. Cristina har också varit med om uppdrag där hon förväntas “rengöra golvet på knäna”, något hon själv beskriver som liknande “slaveri”. De här erfarenheterna är vanliga bland hennes klienter, särskilt bland vissa kvinnliga kunder.
hur arbetsmarknaden ser ut i spanien
I Spanien är städ- och omsorgssektorn en av de viktigaste ingångarna till arbetsmarknaden för kvinnor. Det gäller särskilt för migrantkvinnor, men också allt fler spanska kvinnor söker sig till det här området. Trots att många har kvalifikationer som ofta överstiger vad jobbet kräver, hittar de sysselsättning här.
Cristina, trots de dagliga svårigheterna, känner sig lycklig och uppskattar det erkännande hon får från sina kunder. “Det bästa med jobbet är det erkännande jag får efter att människor har sett mitt arbete”, säger hon.
tyskland: ett annat perspektiv
I Tyskland finns över fyra miljoner hushåll som använder städ- eller hushållshjälp, men omkring 90 procent av dessa anställningar sker utan officiell registrering. Bland dessa hushåll anställer cirka 2,9 miljoner regelbundet eller då och då hjälp, men endast 250 000 minijobb är officiellt rapporterade, enligt en IW-studie (IW = Institut der deutschen Wirtschaft). (Minijobb: små marginaljobb med lägre beskattning.)
Den tyske neurovetenskapsmannen Ramon Velazquez beskriver hushållsarbete som något som ofta upplevs som “ändlös och otacksam” på grund av dess upprepning. Han förklarar: “Hushållsarbete upplevs ofta som ändlöst och otacksamt på grund av upprepningen — hjärnan får ingen belöningssignal.” Velazquez menar att om man medvetet ser uppgifterna som värdefulla och meningsfulla kan man minska stress och till och med frigöra lyckohormoner. Att använda musik eller dofter kan förstärka den positiva effekten.
Cristina och hennes berättelse ger en personlig inblick i städyrkets dubbla natur — en blandning av fysiska och känslomässiga påfrestningar, men också stunder av personlig tillfredsställelse och uppskattning. Samtidigt pekar hennes berättelse på den större frågan om hur hushållsarbete uppfattas och värderas i olika samhällen och på olika arbetsmarknader. Genom att uppmärksamma dessa utmaningar och möjligheter kan vi stödja ett mer rättvist och erkänt arbetsliv för många kvinnor och män inom denna viktiga sektor.
