Universums uppbyggnad och kosmiska strängars roll
Vårt universum är 13,8 miljarder år gammalt och föddes ur ett kaotiskt fyrverkeri av energi. Under den allra första bråkdelen av en sekund efter Big Bang delades en ursprunglig energiplasma upp i fyra fundamentala krafter: gravitation, elektromagnetism samt de svaga och starka kärnkrafterna.
Kosmiska strängar tros vara kvarlevor från det tidiga universum. De är knappast tjockare än en proton men kan sträcka sig över ljusår och ha en enorm densitet. De ses som spår efter dramatiska förändringar i rymden och kan också ha kraften att böja rumtiden.
Tidsresor enligt teorin
Idén om tidsresor via kosmiska strängar bygger på Einsteins allmänna relativitetsteori. J. Richard Gott, fysiker vid Princeton, föreslog 1991 att två oändliga kosmiska strängar som rör sig parallellt skulle kunna skapa en sluten tidslik kurva. Följde en resenär den banan skulle hen kunna återvända till en punkt tidigare än sin avresa — där orsak och verkan blir suddiga.
Flera forskare ifrågasätter dock hur praktiskt genomförbart det är. Ken Olum vid Tufts University påpekar att vi inte kan bygga oändligt långa objekt, vilket begränsar teorins tillämpning. Dessutom har ingen ännu observerat en kosmisk sträng på himlen.
Vad framtida forskning och observationer kan avslöja
Trots de praktiska begränsningarna fortsätter forskare att gräva i universums djup. NANOGrav, eller Nordamerikanska Nanohertzobservatoriet för gravitationsvågor, är en ledande grupp i den här typen av forskning. År 2020 hittade de en ovanlig signal som inte liknade de förväntade signalerna från svarta hål. Enligt Ken Olum kan den signalen mycket väl motsvara kosmiska supersträngar — en tyngre variant av kosmiska strängar.
Supersträngar kopplas till idéer inom strängteori, som föreslår ett universum med tio dimensioner. Skulle sådana strängar upptäckas skulle det inte bara ge stöd för strängteorin utan också förändra vår förståelse av fysikens grundläggande lagar.
Vad det skulle betyda för vetenskap och filosofi
Henry Tye, professor emeritus vid Cornell University, tycker att tidsresor är osannolikt men inte omöjligt. Han menar att upptäckten av kosmiska supersträngar skulle bekräfta strängteorin och beskriver en sådan följd som “kolossal”. Tye anser vidare att scenarier där man återvänder till det förflutna är mindre osannolika än science fiction-bilder av rymdskepp som färdas snabbare än ljuset.
De möjliga upptäckterna inom det här fältet kan ändra vår bild av universum och vår plats i det. För nyfikna sinnen ger det både anledning att drömma och en påminnelse om att vår förståelse bara har börjat skrapa ytan. Genom att fortsätta studera dessa “ärr” i kosmos kan vi en dag ta oss igenom barriärer som i dag begränsar vad vi vet — och kanske även hur vi reser.
