Relationer och äktenskap – en ny blick
Jag och min fru har varit gifta i 20 år. Under den tiden har vi gått igenom både stormiga och lugna perioder. Först nyligen, genom parterapi, upptäckte jag hur mycket vår relation förändrats. Terapeuten bad mig beskriva mina känslor, men jag fick inte fram dem — kändes som en skådespelare som glömt sitt manus.
Våra vuxna barn, inklusive den yngsta som precis flyttat till college (högskola), har alltid varit en källa till glädje och stolthet. Samtidigt började jag märka att starka relationer hade blivit mer transaktionella, som om en glasvägg stod mellan oss när de kom på besök. Tomheten smög sig på i mitten av fyrtioårsåldern, när jag var 44 år gammal.
Jobb, pension och livets föreställning
Min karriär, som jag en gång älskade, slutade för länge sedan att utmana mig. I 20 år gick jag runt och spelade upp en bild av välmående — både på jobbet och hemma. När jag pensionerade mig för tre år sedan blev fasaden ännu tydligare. Dagliga rutiner som golf på tisdagar och lunch med före detta kollegor på torsdagar målade upp ett perfekt yttre liv.
Utifrån såg pensionärstillvaron bra ut: helgprojekt runt huset och resor som såg fina ut på bilder. Innanför kändes det tomt. Meningsfullheten i det jag gjorde hade ersatts av en ytlig presentation av lycka.
Hur jag började leta efter äkthet
Det började med att jag svarade ärligt på små frågor. För första gången, när någon frågade “Vad vill du äta?”, svarade jag rakt ut: “Jag skulle verkligen vilja det där kryddiga thailändska stället.” Min fru blev förvånad och sa att hon inte visste att jag gillade thaimat så mycket.
Jag har börjat skriva mer ärligt och granska förträngda känslor — dold ilska och sorg över missade möjligheter. De små stunderna av självinsikt och reflektion har lett till djupare samtal, istället för de inövade svar jag brukade upprepa som ett mantra.
Vad äkta lycka kan vara
Min väg mot äkthet har visat att sann lycka inte är något man spelar upp, utan något man snubblar över när man vågar vara ärlig med sin olycka. Den ärlighet jag visade ledde inte till att folk drog sig undan, utan tvärtom till lättnad och mer genuina relationer. Genom att möta rädslan för förändring och tidens gång, och våga bryta gamla mönster, har jag sett att små steg kan göra stor skillnad, vilket kräver mental styrka.
Att hitta tillbaka till sitt riktiga jag är ett pågående arbete, men de första stegen handlar om att vara ärlig mot sig själv och mot dem runt omkring, vilket kan leda till personlig utveckling. Kanske kan min berättelse få någon annan att göra samma sak — att pausa innan man svarar, våga säga det obekväma och återknyta till sitt inre jag.
