Betydelsen av talhastighet upptäcktes av forskare vid University of Toronto, som såg att förändringar i en persons allmänna taltempo kan spegla förändringar i hjärnan. Forsningsgruppen, ledd av Hsi T. Wei, betonade att äldre vuxna ofta talar långsammare och pausar mer: så kallade dysfluensier (till exempel “öh” och “eh”). De här förändringarna var tydligare hos individer över 60 år, där svårigheter att hitta namn ökade markant.
Studien inkluderade 125 friska vuxna i åldrarna 18 till 90 år. Talhastigheten mättes genom att deltagarna fick beskriva en scen i detalj och reagera på visuella och auditiva stimuli. Den naturliga talhastigheten korrelerade sedan med hur snabbt deltagarna kunde lösa uppgifter, vilket stödjer hypotesen att snabbare naturligt tal hänger ihop med snabbare kognitiv bearbetning och fysisk förmåga.
Forskarna hänvisar till “Processing speed theory” (idén att en generell inbromsning i kognitiv bearbetning är central för kognitiv nedgång). Talhastighet kan därför vara en praktisk och icke-invasiv metod för tidig upptäckte, en aspekt som även kan relateras till neuropsykologiska processer.
Utifrån dessa resultat rekommenderas nu att talhastighet inkluderas i standardiserade kognitiva bedömningar. Jed Meltzer, kognitiv neurovetenskapsman, kommenterade: “Våra resultat indikerar att förändringar i allmän talhastighet kan återspegla förändringar i hjärnan.”
Framöver föreslås längre tidsstudier för att följa personer med långsammare tal och se om de utvecklar demens eller andra kognitiva problem. Även om förekomsten av tau-härvor eller amyloidplack inte nödvändigtvis betyder att någon kommer att få en framtida Alzheimers-diagnos, visar dessa biomarkörer varför fortsatt forskning är viktig.
Studien från Toronto har öppnat dörrar för nya sätt att övervaka hjärnhälsa hos äldre och visat att inte bara vad vi säger, utan hur snabbt vi säger det, kan bidra till diagnoser. Claire Lancaster, demensforskare, framhåller studiens betydelse: “…visar att det inte bara är vad vi säger utan hur snabbt vi säger det som kan avslöja kognitiva förändringar.”
Forskningen understryker hur mycket talprestationer kan berätta om kognitiva sjukdomar. När forskningen går framåt kan de här upptäckterna leda till nya sätt att förbättra livskvaliteten för många, genom tidig upptäckte och insatser som stödjer hjärnhälsan när vi blir äldre.
