Unika fynd i arabiska grottor
Under 2022 och 2023 gjorde forskare knutna till National Center for Wildlife i Saudiarabien en noggrann undersökning i grottor nära staden Arar i norr. Där hittade de något oväntat: sju naturligt mumifierade geparder. Djuren låg spridda i fem olika grottor och var i huvudsak intakta, med välbevarad mjukvävnad och skelett (en ovanlig naturprocess för geparder). Ahmed Al Boug, ekolog och vice VD för National Center for Wildlife, kallade fynden “mycket överraskande”.
Forskarna hittade också 54 skelettrester av andra kattdjur, vilket väcker frågor om grottornas roll för det lokala djurlivet under olika tidsperioder. Fem av mumierna kunde dateras: den äldsta uppskattas vara cirka 4 000 år gammal, medan de yngsta är daterade till 130 till 1 870 år gamla.
Vad genetiken visar
Den genetiska analysen av de mumifierade geparderna gav intressanta resultat om artens tidigare förekomst där. Tre mumier genomgick DNA-analys, och i två av de äldsta fallen visade de sig vara genetiskt närmare Acinonyx jubatus hecki, den nordvästafrikanska geparden. Det här ifrågasätter tidigare uppfattningen att endast den asiatiska geparden, Acinonyx jubatus venaticus, historiskt funnits i Saudiarabien. Adrian Tordiffe, veterinär och viltvårdsspecialist, kommenterade att “kvarlevorna visar att olika underarter av geparder levde där vid olika tider”.
Forskningen pekar nu på att minst två olika gepardsubtyper förekommit på Arabiska halvön, som historiskt fungerat som en viktig landbrygga för spridning mellan regioner.
Möjligheter för återintroduktioner framöver
Med bättre kunskap om hur geparder använde landskapet och var de fanns tidigare, får bevarandeplaner mer underlag att stå på för en möjlig återintroduktion av vilda djur. Det genetiska materialet kan hjälpa till att avgöra vilka gepardlinjer som är mest lämpliga för området vid eventuella återintroduktioner. Adrian Tordiffes analys framhäver vikten av att välja rätt genetisk linje, eftersom det kan avgöra hur lyckosamma återintroduktionerna blir.
Saudiarabien, med stora skyddade områden och framgångsrika återställningsprojekt för bytesdjur som gaseller, kan nu ha en roll i att hjälpa gepardpopulationer att återhämta sig. Som Ahmed Al Boug uttryckte det: “Denna upptäckst är betydelsefull i det att den representerar det östligaste registrerade fallet av en afrikansk gepardsubart.”
Historiska lärdomar och vad som kommer härnäst
Studien sätter fynden i ett större perspektiv av regionens historiska och ekologiska utveckling. Att geparder både födde upp sig och frodades i området tyder på att det förr fanns en rik miljö som kunde stödja stora kattdjur och deras bytesdjur.
Forskarteamet planerar att fortsätta undersöka fler fossila spår för att ytterligare klargöra gepardens historia på Arabiska halvön. Med ökade kunskaper om arternas förändringar över tid kan den här forskningen vägleda framtida bevarandeinsatser mot en mer balanserad ekologisk framtid.
